Jag har börjat störa mig så oerhört på människor.. Då framför allt i sammanhang där många människor vistas på en liten yta och ska försöka röra sig åt olika håll, t.ex. tunnelbanestationer. De jag hatar mest är de som går emot en, ser att man svänger lite vänster för att underlätta mötet men skiter själva i att bidra med några centimeters rörelse i sidled utan förväntar sig att jag ska svänga ännu mer, helst ramla ner på spåret för att de ska komma förbi. För just han/hon har ju så himla, himla bråttom och ett väldigt, väldigt viktigt jobb. De som är nästan lika illa, eller nej förresten- ännu värre! Det är de som står helt lugnt och fint stilla, för att sedan helt plötsligt komma på att juste! Det var ju dit jag skulle! Varpå de vänder sig tvärt och börjar springa redan i själva vändningen. Hallå? Personerna som står bakom eller håller på att passera då? Det är inte så kul att bli påsprungen. Nä, nu har jag varit nog bitter. Nu ska jag på cirkelfys och bli av med lite agressioner.

Du vet den där riktigt snygga killen eller tjejen som du har spanat in flera gånger per vecka ett bra tag nu som alltid kommer och handlar just där du jobbar.. Ja alltså, det gör ju jobbet lite mer spännande och man blir lite gladare varje gång man får syn på honom (/henne). Dock blir man ju lite ledsen i ögat när man som svar på frågan "Ska jag skriva in ditt medlemskort med ditt personnummer istället?" får svaret: "Jaa, alltså det kan du ju göra, men det är min flickväns.." och efter det kommer rabblandet av personnumret. Med de fyra sista siffrorna. Spiken i kistan- det är seriöst. Och jag kan sluta drömma om min söta, snygga stammis. Skit också.

I förmiddags satt jag och knepade och knåpade och bytte ut näästan alla bilder på min whiteboard. Visst blev det fint? Världens mysigaste kollagetavla som man lätt kan byta ut bilder på lite som man vill..

Det var 10- när jag vaknade imorse och vintern är verkligen här på riktigt. Med tanke på att det var första advent igår är det väl ändå väldigt passande, och jag måste säga att jag föredrar riktigt kallt, snöigt väder än 0-gradigt slask! Så jag är glad och nöjd. Nu på morgonen väcktes jag av Chad som ville iväg och träna, men när jag tillslut pallrat mig upp ur sängen så ringde han igen och berättade att han var tvungen att jobba några timmar till, så jag får väl helt enkelt bege mig iväg och träna själv. Då blir det nog bara att springa nån timma..

Oooh, jag har varit så duktig nu på morgonen! Jag har både avregistrerat mig från den muppiga kursen med jättelångt namn som jag missade startdatumet på OCH bokat nya körlektioner. Jag har kommit långt med körningen och nu ska jag ha en lektion i veckan i fem veckor och samtidigt mängdträna så mycket som möjligt med mor min så att jag kanske kan ta körkort i början på nästa år! :D


Det känns lite konstigt att börja julpynta i en lägenhet som man inte bott i någon jul tidigare, men jag börjar vänja mig och det blir riktigt mysigt! :D

Shiit! Det är första advent! Helt underbart :D Alldeles snart är det jul och sen börjar nedräkningen till vår och sommar och nya resor. Jag känner mig så otroligt förväntansfull att jag bara vill spola fram tiden fyra-fem månader.. Nu jäklar ska det utnyttjas att jag inte längre har skola eller något annat jag måste anpassa mig till!

Jag är så fruktansvärt trött. Att det är konstant  grått ute förbättrar inte saken avsevärt, men det är väl bara att rycka upp sig och bege sig iväg till dagens körlektioner.. Vilket visserligen är kul men åh vad jag vill sova..

Titta titta! Jag blev blondare igår, efter en mycket smärtsam historia inkluderande en hätta och en virknål. Therese vet iallafall vad hon gör, och vill man vara fin får man lida pin.

- Vad gjorde du och hon då?
- Vi tittade på fåglar, är det förbjudet? Hon ska bli en fågelskådare!
- Jag ska bli en sån där som stoppar upp dem!
- Men åh Ebba sluta nån gång..!
- Är hon söt då den där himla vad hon nu hette?
- Joorå..
- Hur ser hon ut då?!
- Hon har långt, svart hår ner till midjan..
- Ohygieniskt..! Hörru! Vad skulle du säga om någon frågade hur jag såg ut?
- Du ser arg ut.

Ebba & Didrik <3

Dagen har varit ett enda långt äventyr! Den första körlektionen cruisade jag och Lasse runt på Ringvägen, vidare mot Vitabergsparken och runt runt på tvärgator och tvärs över korsningar och hej och hå! Det här med att köra bil är ju inte så läskigt ändå, även om jag "vill styra över spaken" som Lasse uttrycker det och drar iväg med växeln både till femman och backen vid lite fel tillfällen. Då blir det lite läskigare, men det löser sig för det mesta smärtfritt. Andra lektionen däremot- där hände det mest revolutionerande av allt: motorväg! Jag har aldrig i hela mitt liv tidigare styrt ett fordon i så hög hastighet som 90 km/h och det kändes som om jag ägde världen. Heeelt fantastiskt.

Lasse är lite lustig. Jag vet nu både det ena och det andra om honom och han är en riktigt mysig gubbe. Att han använder uttrycket "Yes yes" och vid riktigt speciella tillfällen "Yes yes yes" tycker jag ändå är charmigt. Prata om sig själv i tredjeperson och lalla högt gör vi väl alla ändå ibland.. eller?


Marina and the Diamonds med I Am Not a Robot

Förlåt Micaela, den höll sig iallafall fin i två veckor. Nu har den sett ut så här i tio dagar efter att jag i ett fåfängt försök att rädda den bestämde mig för att klippa av alla vissna blommor för att nya kanske skulle pang bom slå ut på en gång. Det hände inte.. Men jag tycker ändå att den har en viss charm, nästa levande växt jag tar in i mitt rum kommer dock vara en kaktus.

En kvart innan stängning ikväll kom en uteliggare och köpte bröd och färdiggrillad kyckling. Han var så rar och trevlig och boken han hade tryckt mot bröstet var ett slitet exemplar av Kärlekens poesi. Det tyckte jag var väldigt fint.. och jag kände mig lite dum för att jag suttit och muttrat över hur kyligt det är i butiken hela mitt pass, jag får ju iallafall åka hem till min varma säng när jag slutat.

Varför slutade jag bara blogga? Ärligt talat minns jag inte riktigt själv. Jag tror jag blev lite uppslukad i lite allt möjligt (då framför allt studenten) och tröttnade så som jag brukar göra efter ett par månader. Sen blev det sommar och jag åkte iväg i en månad och sen kom jag hem och då väntade jobb.. Nu är jag hur som helst taggad igen! Hur länge det kommer hålla och hur frekvent jag kommer skriva kan jag inte riktigt svara på, men eftersom jag främst skriver för min egen skull så får det helt enkelt bli som det blir. Det lär också bli en hel del bilder, eftersom bilder tar så väldigt mycket mer plats och är bra mycket roligare att titta på än en klump text. Sååå- här har ni första bilden som får avsluta första inlägget på ett halvår. Det kommer mer senare idag, så mycket kan jag lova.


Min vackra fru i London för en månad sen- just loooovely!